År 1941-

januari 23rd, 2008


J

Ines på Kaptensgatan i Brändö (kopia).jpg

pappa (kopia).jpg

År 1939-

januari 23rd, 2008



img135tre jäntor (kopia).jpg

Ines+cykel (kopia).jpg

Live From The Field

januari 21st, 2008


img132tall+mor (kopia).jpg

Ines Hildegard 1919-01-27

januari 20th, 2008

Det är lockande och det sätter fart på fantasin med gamla fotografier, man kan beundra dem och sitta och undra långa stunder hur det var och hur människorna tänkte under den tiden. Åren 1939 – 1944.
Jag läste i tidningen en dag att det var inbjudan till stickcafé, det var här i Örnsköldsvik och när vi besökte Uppsala i höstas så kunde jag läsa i Uppsala Nya i en annons i tidningen att de bjöds där också in till stickcafé aftnar, så det verkar att vara en trend som går.
På den gamla goda tiden la man ner sin stickning i väskan och gick in till grannen eller sin väninna och satt och stickade en stund tills det var dags att packa ihop sin stickning och gå hem till sig.
Syjuntan som mamma var juntamedlem i var en flitig samling med unga tanter som stickade och virkade och broderade.
Under årens lopp har det blivit ett antal tröjor till barn och barnbarn.
Sy och junta ganska lustig sammansättning av två ord.
Jag kommer att tänka på alla juntor som har levt rövare i olika delar av världen.
När Putin pratar om eländet bland krigande folk i Ryssland och mellan grannar till landet, så kallar han dem för banditer. Nästan som i sagorna ”Rövare och banditer.”
Nu i veckan har det varit premiär på krigsfilmen, Slaget om Finland, år 1944 vid Tali-Ihantala, finska fortsättningkrigets slutskede, 25 juni-9 juli.
De kloka brukar säga att man ska känna till sin historia så att inte det onda upprepar sig.
Det var en man som blev intervjuad i samband med premiären av krigsfilmen och han sa något tänkvärt, som egentligen alla vet, att så länge det finns människor på jorden så har vi krig.
Ja, och när jag dagligen slår på TV så ser och hör jag om krig i olika delar av vår värld så det tar aldrig slut.
År 1941 fick mamma första barnet och ibland undrar jag hur det skulle ha varit att ta ansvar för ett barn, eller flera som det blev under det att pappan till barnen var ute och krigade.
Undra kan jag, men det går inte att leva sig in i andras upplevelser och känslor, så är det.

Den 27januari 2008 fyller Ines Hildegard 89år, Hjärtliga gratulationer från dina barn och barnbarn och barnbarnsbarn.

Knutte,

januari 12th, 2008

2008-01-12

I veckan när jag beställde tjärtvål från Finland, gick jag in och sökte på Suomen Posti Oy, för att kolla paketpriser.
Och till min förvåning märker jag att Posten i Finland har gått samman med Itella Oy och heter Itella Oy idag. Jag säger som de sa i filmen ”Masjävlarna”:
Man blir besviken……

Men från finska posten till Knutstraditionen, nu i helgen ska julgranen kastas ut för då räknas det, som att julen är över, för den här gången.

Så uppstod Tjugondedagen.

Det är i Sverige, Finland och på sina håll i Norge som Knutsdagen räknas som julens sista dag.
Helgonet Knut Lavards dag var dock ursprungligen den sjunde januari som i andra länder markerar julhelgens upphörande. Från slutet av 1600-talet började man i svenska almanackor föra över namnet Knut till den trettonde januari. Orsaken till att man förlängde julen en vecka är omdiskuterad. Den kan ha sin bakgrund i att man ville att julhelgen även skulle omfatta den tid man trodde den hedniska midvinterbloten ägde rum.

Den äldsta skildringen av tjugondagsfirande möter hos Olof Rudbeck den äldre, som beskriver ett ”gästabudskrig” då man symboliskt ”körde ut” julgästerna. ”Knuts-baler” är ett societetsnöje som fortlever i sydsvenska städer där det finns eller har funnits Knutsgillen. Knutstraditionerna är annars mest lokala och unga: i Norrland brukade ungdomarna banka med träklubbor i husknutarna, i Sydsverige gjorde de knutgubbar , i Värmland höll kvinnorna fest, på många håll ”sopar” alltjämt utklädda ungdomar ut julen. Allra yngst är julgransplundringarna.

Källa: Nationalencyklopedin

Zakopane

januari 4th, 2008

Har just varit inne på online Webkameran i Zakopane och idag är det äntligen sol i backen….

Hoppas ni får en härlig dag!!! / Stina

Lite fakta om orten Zakopane med symbolen : Den sovande riddaren-Giewont-berget.

Denna ort har 30 000 innevånare och är belägen vid Tatrabergens fot. Zakopane är Polens skidort nummer ett och på sommaren är detta ett paradis för vandrare. Hit kommer nära 2 miljoner besökare årligen för att uppleva naturen och utöva frilufsaktiviteter. Zakopane är porten till Tatra nationalpark. Här finns höga berg, täta skogar och en stor flora och fauna.
Skidor och kultur
Zakopane är mest känd som skidort och liftsystemet har över 50 liftar och ett otal nedfarter i alla svårighetsgrader. Här är även bergsklättring och skridskoåkning populärt. Zakopane ligger i en historiskt sett politiskt liberal del av Polen och denna ort har genom tiderna dragit till sig intellektuella tänkare och konstnärer som varit förtryckta i andra delar av landet, främst på 1800-talet. Dessa bildade en egen rörelse vars inflytande märks på bland annat arkitekturen. Det finns ett museum som är tillägnat denna rörelse i Zakopane som är mycket bra.

Zakopane

januari 3rd, 2008

Utsikten  från fönstret där vi bodde,


Zakopane.jpg