Mor Ines Hildegard
I januari 2009 fyller mor Ines 90år. På semestern besökte vi pappas grav och gick runt i den lugna miljön och tittade på alla vackra blommor på gravarna och satt oss ned på en bänk och funderade lite på livets gåta.
Årets sommardikt
Visst minns vi somrarna som barn
som alltid soliga med himmel blå
Vartefter som vi växte upp
blev sommaren mer blöt och grå
Somrarna när vi var barn
var jättelång, tog aldrig slut
Nu hinner vi knappt börja den
förrän den nästan tagit slut
Och tänk så tidigt vi gick sta’
och tog årets första dopp
Nu räcker det att doppa tå’n
- det är för kallt för skröplig kropp
Vi hoppade och skuttade
bland blommorna på ängen
Nu har vi blivit tröttare
och orkar knappt ur sängen
Fotsulan var härligt hård
efter barfotamarsch i grus och sand
Nu har vi alltid skorna på
utom kanske på gräs ibland
Blåbär plockade vi glatt
så hakan den blev blå av bär
Nu plockar vi i hink och bytta
nu bara handen fläckar bär
Pinnglass, päron och vanilj,
hörde alltid sommar’n till
Nu dricks kaffe med avec
efter potäter och sommarsill
Nu stundar ännu en sommar för oss
med myggor och bryggor och sommarvals
se till att ta för dig av värme och sol
för regnet – regnet? – minns ingen alls
Agneta Hytterman
Från Brändö, Fiskarstranden, Stadsfängelset, Brage friluftsmuseum, Sandviksvillan, och Bostadsmässan.
Första rundan var vi in till fängelsebutiken och kollade om de hade smidesljusstakar men det såg lite tomt ut på hyllorna så de hade väl fått semester från sin tomteverkstad.
Vi stannade också till vid Brage och tittade på fiskmåsen som hade byggt sitt bo uppe på skorstenen och på kulturväxterna lin och hampa som de hade sått intill husväggen och som växte så vackert, linblomman blommar bara en dag. Underbart är kort som den nordiska sommaren.
Sommaren 2008
I sommar har vi besökt Svedjehamn än en gång, där Martti Ahtisaari stod och höll tal när Kvarken upptogs på Unescos världsarvslista. Ett världsarv är en unik kultur- eller naturhistorisk miljö som vittnar om människans eller jordens historia.
Vi gick in till Salteriet där de har gamla saltkar och båtar som de ska bevara för eftervärlden.
När vi stod på stranden i solnedgången kom turistbåten från Valsörarna, som kördes av män som har till yrke att fiska, men idag är det nya bestämmelser hur mycket som får fiskas. Nu får de försörja sig på att köra ut turister till yttersta skären. Det är bara 150km mellan Sverige och Finland att kryssa i mellan kobbar och skär, men den rutten tar de inte med turister.
På hemvägen stannade vi till vid Replothamnen och Berny.
Bönhamn i år igen,
Idag har vi turistat i Ångermanland, vi åkte iväg till Bönhamn som ligger i hjärtat av Höga Kusten. Det var ett antal segelbåtar i hamnen och båten ut till Högbondens fyr tuffade iväg enligt tidtabellen och ett antal människor som satt och åt mat på Hilmas Café och folk som stod och klämde på loppisprylar som låg på borden längs gatan ner till sjöbodarna. Vad skulle alla turister göra om det inte fanns glass och mat och lite krafs att tumma på? Vi hittade till ett berg som vi inte hade besökt tidigare, där var utsikten fantastisk och på vägen upp åt vi våra första blåbär så snart är det dags att ge sig ut i blåbärsskogen. Åker man till Skeppsmalen så har Gävle fiskarna varit först på platsen med sina fiskeredskap och till Bönhamn kom de på 1600-talet och byggde de första husen. Det sägs att platsen fick sitt namn därför att fiskarna gick in här för att ”böna” – eller som vi idag skulle säga – ”täta” sina båtar.
Världsarvet Höga Kusten
SKULEFESTIVALEN
På fredagskväll åkte vi över gränsen från Nolanskogs norr om Skuleskogen som ansågs vara landets norra gräns i det tidiga Sverige till Sunnanskogs som ligger söder om Skuleskogen och har Skuleberget med ett nästan lodrätt stup efter den sista istiden. Skuleberget sträcker sig 295meter över det närliggande havet. Toppen kan nås med linbana, via klätterled eller en stig som också leder till grottan där det bott rövare en gång i tiden, enligt gamla skrönor, Kerstin Ekman har skrivit en bok om Rövare i Skuleskogen. På berget finns spår efter den högsta kustlinjen efter istiden, en kustlinje som gick 285 meter högre än idag.
Vid foten av berget anordnas det visfestival och i år var det 25 års jubileum för arrangemanget. En av artisterna denna kväll var Ronny Eriksson och vill man ha sig ett gott skratt så ska man lyssna på honom. Bröderna Rongedals avslutade kvällen som var ganska kylig så vi var nöjda med att åka hem över gränsen till Nolaskogs.
Silver Wind-Vågen
Silver Wind har anlänt stod det i ÖA idag, så vi cyklade ner till hamnen och tog oss en titt på den, den såg inte så märkvärdig ut, men i Örnsköldsviks lilla hamn såg den stor ut. Man ska ju ha någon anledning för att cykla ner till hamnen i värmen, det blev verkligen svettigt, men jag tänkte när vi trampade hem i motvind att hjulet är en förträfflig uppfinning, det var väl kineserna som kom på den smarta uppfinningen, som mycket annat.
Nolaskogsare som vi har blivit (vi bor norr om den stora Skuleskogen) så slog vi till och köpte biljetter till Skulevisfestival eftersom det är lite billigare när man förköper biljetten. Det är några år sedan vi var där senast så det ska bli kul att lyssna på ”grodan” igen. Vi stod på underhållningen Vågen som Cesam anordnar varje torsdag under sommaren och där stod Ronny Eriksson och gjorde reklam för visfestivalen och berättade några Ahti Karjalainen vitsar som vi har hört ett antal gånger, men de är alltid lika kul att höra dem om igen.
Star Wars – Stjärnornas krig
I söndags cyklade vi ner till museet för att se på utställningen om STAR WARS. Det var en lång kö med besökare som skulle in och se utställningen, röda mattan var utrullad på uppfarten, ganska lyxigt det är inte alla dagar som man får gå på en röd matta när man gör besök, och det var en person som sopade och höll den ren också. Museet var renoverat och allt gick i svart och det kändes dammfritt och fräscht och nytt. Vi möttes av The 501st Legion of Imperial Stormtroopers som är Star Wars fanclub, de var ute på stan med sina rymddräkter.
Legionen är en välgörenhetsorganisation för entusiaster som tycker om att klä sig i olika karaktärer med anknytning till filmerna, och är som en kul hobby för de som gillar det. Istället för att ta betalt på mässor, filmpremiärer ber de om en donation som går till välgörenhet. Det onda gör gott i Skandinavien eftersom det bedrivs ett välgörenhetsarbete som är en viktig del av arbetet med Star Wars.
The Nordic Garrison stöder Barncancerfonden i Norden och UNICEF i Finland.
Om du känner för att bli medlem så går du in på www.nordicgarrison.net .
Det var kul att gå runt och se på alla karaktärer och rymdfarkoster som har varit med i filmerna. När vi hade sett klart på utställningen och gick ut på museets gård för att cykla hem, så tyckte jag att Bror Marklunds staty “Gestalt i Storm” såg inte så stormig ut efter upplevelserna inne på museet, den såg lite ensam och övergiven ut där den stod i parken.
