Järfälla Northstars hemmamatch
Tog en promenad till Ishallen i Kallhäll. Man har ju sett en del ishallar i Sverige, så det var ju dags att se vad den lokala kunde bjuda på. Och i sanningens namn så vet jag inte om jag någonsin har sett en match i en så låg division. Men det gjorde ju inte det hela mindre seriöst, men vad dom var seriösa. Lite annat än på ÖSK B på månskensrinken på Skyttis.
Posted via email from kuikka’s postero
På väg på fest till Gottsunda
Nu är vi på väg till Gottsunda. Det blir vuxenkalas och tårta.
Henrik Meinander Finland 1944 Krig, samhälle känslolandskap
När jag var barn så spelade vi land. Vi ritade upp med kniven en fyrkant som skulle föreställa ett land, delade upp fyrkanten i två lika stora bitar och sedan skulle man kasta kniven i motspelarens land och försöka få så mycket land till sig som möjligt var och då hade man vunnit.
Under andra världskriget var det gränsdragningar i hela Europa efter vunna slag.
När jag läste boken så tänkte jag att det var lite som att spela schack när regeringar och presidenter gjorde sina drag.
När Mannerheim blev president 1944 var han 77 år och hade en lång erfarenhet av ryssar eftersom han hade varit i rysk tjänst i 30 år och kände till hur ryssarna tänkte.
”Den 4 augusti 1944 stegade Mannerheim i paraduniform ut ur riksdagshuset plenisal som nyinstallerad president och gick långsamt genom byggnaden mot huvudingången. Trots att ceremonin hade varit kort var marsken utmattad och när han stannade i den inre trappan för att torka sig om pannan tappade han för ögonblicket greppet om sin marskalkstav. En omtänksam adjutant lyfte genast staven och därefter fortsatte processionen utan svårigheter ut till hedersvakten och den hyllande allmänheten nedanför parlamentets paradtrappa.
Mannerheim var trött och hans händer hade drabbats av ett besvärligt eksem som under hösten 1944 tidvis bildade en sårig skorpa, som han dolde med tunna vantar, som gjorde all handskrivning och påklädning till en plåga.” (citat från boken)
Mannerheim skulle rädda Finland ur kriget och rädda vad som rädda kundes.
Den 14 september hade stadsminister Hackzell ett möte med Molotov, men han insjuknade i en allvarlig hjärnblödning så Finland fick skicka en ersättare.
Krigsskadeståndet uppgick till 300 miljoner dollar, Porkala udde skulle utarrenderas i 50 år till Sovjetunionen. De allierades kontrollkommision skulle övervaka att avtalet fullföljdes. Kontrollkommisionen hade inkvarterats i hotell Torni i centrala Helsingfors. Östgränsen skulle dras enligt 1940 års fredsavtal och en överlåtelse av Petsamo.
Efter många försök av Finland att minska på krigsskadeståndet ilsknade Molotov till och gav två alternativ. Underteckna eller res hem. I det senare fallet skulle Sovjetunionen göra det som redan för länge sedan borde ha verkställts, en fullständig ockupation av Finland.” Vi kommer att genomföra den obarmhärtigt och komma till Helsingfors”
Den 19 september undertecknades avtalet klockan 12 i Kreml.
Från Petsamo och Salla fick 11000 invånare beskedet att deras hemtrakter skulle tillfalla Sovjetunionen. Från Porkala evakuerades 5800 medborgare. Sammanlagt tvingades 450000 medborgare till att söka sig ett nytt hem i det stympade Finland.
Sovjetunionen fordrade att Finland skulle utvisa tyskarna från norra Finland så där fortsatte krigandet ett tag till.
När stadsminister Paasikivi ( Johan Gustaf Hellstén) höll sitt tal i Helsingfors Mässhall kvällen den 6 december började han med ”Vi är nu lägst nere i den dalbotten dit händelserna har kastat oss”
Finland hade på sin 27 årsdag med nöd och näppe klarat sig ur det alltjämt pågående världskriget med självständigheten i behåll.
