Humle
På Gustav Vasas tid så skulle alla bönder ha humle på sina gårdar det var det lag på. På 1860-talet upphävdes den lagen och gårdsbryggerierna lades ner och ersattes av större bryggerier. Under Gustav Vasas tid kunde man dricka 2,6 l öl per dag eftersom maten var så salt.
Humlegården i Stockholm var från början en kunglig trädgård som Johan III anlade år 1568 och i Humlegården odlades först kryddor och frukt, och 1619 utvidgades den till kunglig humlegård. Allmän park har den varit sedan 1869. Första gången humle nämns som ingrediens i öl är på 1079-talet och den första dokumenterade odlingen av humle var 736 i Hallertau i Tyskland.
Humle är känd för sin sömngivande effekt, man tar 2 msk humleblommor per tekopp häller på kokande vatten och låter blandningen dra i 15 min och dricker den varm vid läggdags.
Linné tyckte att brunnsvatten var den bästa drycken, men han hävdade att alla hushåll borde kunna brygga sitt öl och baka sitt bröd. Linné skrev att humlen bevarade ölet från att surna med sin bittra smak.
Av Linnés reseberättelser kan man läsa att gränsen för humle (gräns för skatt på humle) gick vid Ångermanland när han gjorde sin resa i Lappland. I hans anteckningar skrev han att samerna rökte humlekottar i brist på tobak.
