Tranan och Kuikka
Det här visste inte Kuikka om tranor
- Tranor kan stå i iskallt vatten nästan hur länge som helst utan att frysa. Hemligheten är att de stänger av blodcirkulationen under knäleden och därför tappar känseln i benen.
- Tranan kallas Grus Grus på latin. Det är ett onomatopoetiskt ord – det vill säga ljudhärmande som syftar till fågelns läte.
- Resan från Rügen till Hornborgarsjön sträcker sig över 50 mil och tar cirka sju timmar för tranorna att färdas. Tranorna flyger hela sträckan utan att vila.
- En trana kan komma upp i hastigheter kring 70 kilometer i timmen.
- I mytologiska sammanhang är tranan symbolen för vaksamhet. Fågeln avbildades ofta hållandes en sten i foten. Somnade hon, skulle stenen falla till marken och väcka henne. Det sägs att Alexander den store anammade samma metod för att inte somna av fruktan för krigshärens uppror.
- En trana blir ungefär 30 år gammal.
- Självaste Carl von Linné felkategoriserade tranan. Han trodde att fågeln var en häger.
- Under antiken var tranans trumpetande på våren signalen för jordbrukarna att börja plöja åkrarna.
- Vid en middag för en ärkebiskop i York under 1400-talet serverades två hundra tranor.
- Men i Västergötland under samma tid var man övertygad om att endast vänstra sidan av tranan var ätbar. Den andra smakade ”tran”.
- Tranan är Västergötlands landskapsdjur.
Källa:www.hornborga.com, wikipedia.org.
Kuikka-Storlom
Lom är ett gammalt namn som ursprungligen användes för både storlom och smålom. Ordet lom kommer från isländska ”lómr”, och som betyder skrik. Arten har även kallats havslom.
En gammal sägen berättar: När vår Herre skapade djuren kom den onde och tittade på. Han bad om att få hjälpa till och skapa. Han fick göra en fågel, och när den var klar sa han: ”Ge dig iväg nu!” Fågeln flaxade sorgset åstad för den onde hade glömt att ge den fötter. Han insåg dock sitt misstag och slängde fötterna efter fågeln, så att de fastnade längst bak i stjärten. Därför har lommen fortfarande stora problem när den ska gå på land.
Lommens skinn är mycket segt, så det användes förr bl.a. till jaktväskor.
Linné berättar att man i skärgårdarna även brukade göra mössor av skinnen och därvid behålla hela fågeln med huvud och vingar. Dessa mössor ser ”rätt artige ut” framhåller han.
Det finns inga tecken på att artens utbredning eller beståndets storlek skulle ha förändrats i historisk tid. Antalet häckande par i Sverige är uppskattat till ca. 5.500 – 7.000 par.
Under september och oktober flyttar storlommen åt sydost mot Kaspiska-, och Svarta-havet. Återkommer i april, maj.